Hej på er.
idag är det fredag och det är dags för oss att lämna detta underbara land och människor.
Igår var det vår sista dag på Estia och det avslutades med bowling för 6 olika skolor där Estia stod som vinnare *stolt*.
när vi kom tillbaka efter bowlingen kollade vi lite på teatern och sedan var det dags att säga hejdå till deltagarna och personal och herregud va tårar det kom, vi fick till och med presidenten att gråta.
De sa att det kommer bli tomt utan oss och att de alla kommer sakna oss och vi känner exakt likadant. Vi fick gå in i affären dom har och välja vilket smycke vi ville så jag valde ett silver halsband med ett hjärta och Jessica en slända. Sedan fick vi teckningar och massa kramar och pussar.
Efter det jobbiga och känslomässiga avslutet ville Tommy bjuda oss på middag.
Det tackade vi inte nej till.
Vi åkte till monastaraki och åt deras goda kebab. Vi satt från 16-22 och bara pratade om allt mellan himmel och jord.
Han är en sådan god person som vi kommer sakna så mycket. Han har vart en trygghet för oss båda under denna resa, hjälp oss med våra resor vi vart på och stöttat oss genom hela processen. Han har delat med sig av sina livserfarenheter och historier som gör att man stänger av allting och lever sig in i hans berättelser.
Vårt hejdå till honom var jobbigt. Men vi sa att vi ses snart igen och kommer ha kontakt med honom.

Det känns overkligt att vi har bott här i 1 månads tid och vi vill uppmana alla som får en sådan chans att ta den. Du lär känna dig själv på så många plan. Vi båda har utvecklats som människor och det ska vi tacka deltagarna för.
Det har vart svårt att inte kunna kommunicera med tal men det tog inte länge innan vi hittade våra sätt att kunna förstå varandra.
Denna resa kommer vi bära med oss hela livet och det har vart det häftigaste vi båda upplevt.

Vi är glada att vi gjorde detta tillsammans och att vi hamnade på detta stället. Finns inga ord som kan beskriva hur glada vi är för denna upplevelse men även sorgen att lämna detta nu.

Nu ska vi fortsätta packa våra saker och kl 13.50 lyfter planet hemåt.

Vill även tacka alla som följt vår resa på bloggen och vi har haft med och motgångar som ni säkert har läst men i det stora hela kunde vi inte vart nöjdare.

Tusen tack till er alla.
Puss & kram
Jessica och Carro

Hejsan.

Igår var vi som sagt ute med Tommy och drack öl och åt mat och vi hade så roligt tillsammans. Han har hjärtat på rätt plats och är helt underbar.
Vi kom hem halv 1 i natt så imorse när klockan ringde var vi trötta.

Idag är det onsdag och vi hade planerat vår aktivitetsbeskrivning för de deltagarna vi valt att observera. När vi kom till jobbet och gick till våra gruppen så dröjde inte länge försen Jessica kom upp och talade om att tjejen hon observerat och skulle delta i bakningen inte var på jobbet och kommer inte tillbaka fören nästa måndag. Mycket dåligt att ingen har informerat om detta då aktivitetsbeskrivningen var utefter hennes behov.  + att vi fick ingen chans att säga hejdå till henne och inte hon till oss.

Vi gick ut och åt lunch idag på ett café som ligger 5 minuter från jobbet. Det är mysigt och har goda bagels.

Under rasten fixade vi iordning inför baket, vi tog fram det som behövdes.

Jessica valde en annan tjej ur den gruppen hon arbetar i och jag valde den tjejen jag valt att observera.
Vi bakade chokladbollar och det gick hem hos ALLA!

Tjejen som jag observerar har jag inte sätt skratta på dessa fyra veckor vi har vart här och hon ville inte baka först men efter många om och men så kunde hon tänka sig det.
När de två deltagarna hällt i alla ingredienser i bunken och G(tjejen jag observerar) börjar knåda så kommer leendet. Hon skratta och log under 40 minuters tid och efter vi bakat färdigt och återgick till verkstaden så fortsatte hon skratta och berättade för alla vilka ingredienser hon hade haft i och att det var så roligt. Efter en halvtimma gick vi till köket och hon fick hämta chokladbollar och bjuda alla i sin grupp medan Jessica och en deltagare gick runt till alla på Estia och bjöd. Det var uppskattat av alla, både personal och deltagare. Så vi kände verkligen att vi lyckades med detta. Medan de stod i köket och rullade bollarna i kokos kom det in fler som ville hjälpa till, självklart! I slutet stod även kocken och rullade chokladbollarna och såg ut att ha roligt.
Jag frågade Tommy om de har chokladbollar här i Grekland men då svarade han att de har någon slags chokladboll men inte med det receptet vi gjorde.

Vi fick armband idag och jag har fått teckningar.  När de inser att imorgon är sista dagen och de kramar än och inte vill släppa taget så blir man känslosam och inser hur mycket vi kommer sakna alla dessa helt underbara människor. Fyra veckor har gått så snabbt och vi har lärt känna dom och dom oss.

Imorgon ska vi få följa med när en grupp från Estia ska tävla i bowling, detta  har vi längat efter. Mer om det får ni imorgon.

Idag ska vi bara ta det lugnt, vi är trötta båda två. Ska börja packa lite smått.

Hoppas ni får en fin onsdagskväll!
/Jessica och Carro

Hej på er!

Igår kom vår handledare på eftermiddagen och gav oss lite information om deltagarna som vi observerar. Vi blev glada av att höra att de han berättade om stämde överens med vår observation.

Han blev nog lite förvånad över att vi kunde fylla i när han pratade.

Tommy kom till oss på morgonen och kollade av så att allt var okej.

Tror han kände att vi var trötta och lite ifrågasättande igår så han skärper sig lite extra, vilket vi uppskattar. Han har även berättat om något tråkigt som nyligen uppkommit så vi har hans förståelse att han varit lite frånvarande-

Idag känns det bättre för oss båda två, vi har fått vila upp oss och vi valde att BRYTA KLÄDKODEN så vi har båda på oss klänningar idag.

Inga negativa reaktioner alls, utan vi har deras förståelse. Men gå i jeans och t-shirt när det är 37 grader ute är för varmt för oss.  

Carro har varit med sin grupp ute och spelat basket på förmiddagen. Vi gick till en basketplan ungefär 5 min ifrån Estia och spelade i ungefär 30 min och sedan var det för varmt så vi gick tillbaka.

 Jessica var i köket med sin grupp. På eftermiddagen efter lunch var det teater, det är absolut vår favorit aktivitet, att se alla dessa personer spela teater ihop är magiskt!
Snart är det dags för deras stora uppvisning, den kommer vara i slutet av juni, datum är inte bestämt än.

Vi jobbar på med våra uppgifter och nu när vi skriver vår essä(berättelse) är det intressant att se hur mycket vi lärt oss om dessa kvinnor, trots att vi inte talar samma språk! Varken Jessicas eller Carros deltagare pratar engelska, så vi är överraskande glada över att vi fått till oss så mycket!

Idag har vi fått klartecken från kocken att alla varor finns hemma inför vår bakning imorgon. Vi har valt det som aktivitet, vi valde även att jobba ihop och göra denna aktivitet.

Vi fick välja om vi ville jobba i hel grupp eller om vi ville jobba endast med de personer vi valt.

Vi valde att baka med endast de två kvinnorna, dels för att det är intressant att observera dem under en ny aktivitet men även för att vi vill se om vår aktivitetsbeskrivning vi gjort endast för dessa två med tanke på deras funktionsnedsättning kommer fungera.

Om den brister så kommer vi leta upp de sätt som fungerar för dem och ta med oss detta i vårt framtiden.

Eftersom vi berättat att personerna vi bakar med imorgon är de personer vi observerar kommer vi inte lägga ut foton på detta.

Som ni läser har vi båda fått tillbaka gnistan och energin, vi behövde verkligen vila oss.

Vi har absolut inte legat på latsidan vår tid i Grekland, utan vi har aktiverat oss hela tiden med små resor och besökt sevärdheter och även utforskat området vi bor i. Vår handledare berättar hela tiden om vad vi måste se, men dessa sista dagar ska vi bara ta det lugnt.

Idag frågade Tommy om vi ville ut och äta med honom och ta en öl och självklart sa vi ja!
Så ikväll möter vi upp honom i Monastaraki.

Hoppas ni får en trevlig kväll.

/Carro och Jessica

några av gänget på basketen

En del av deltagarna som lagar maten till oss varje dag

         
     

En utav två gymnastiklärare på Estia

Vår käre handledare Tommy.

Hejsan!

Idag hade vi båda svårt att gå upp ur sängen. Ingen av oss har energi kvar till att jobba. Det var 33 grader varmt redan kl 08.40 på morgonen och det är klädkod på jobbet som gör att vi inte får ha shorts eller linne på oss utan vi skall vara propert klädda! Vi ogillar detta starkt!!

Vi har tappat lusten till jobbet den sista tiden och önskar att dagarna på verksamheten flyger iväg.

Idag var inte personen som Jessica observerar ens på verksamheten?

Jessica frågade om hon skulle vara borta Måndag och Tisdag men läraren sa nej, trots att hon själv berättade att hon skulle göra en resa. Jessica frågade idag om kvinnan kommer imorgon och svaret blev ja, men vi får se.

Carro skall få sitta hela dagen där deltagarna bara pratar med varann och läraren springer ifrån hela iden och lämnar henne utan att informera om vad som händer.

Vi har skrivit en aktivitets beskrivning som vi skall göra med de kvinnorna vi valt att observera på Onsdag.

Först såg vi fram emot det men nu är energin på reservtanken så inte ens det är lockande.

Finns ingen som engagerar sig i våra uppgifter vilket gör det svårt. Vi hade båda enrgi och lust, men de andra i personalen är så oengagerade att vi tappar lusten.

Vi frågar så mycket vi kan mä, men nu är det uppenbart att det är besvärande med våra frågor så vi får hitta svar bäst vi kan. Och när vi får svar stämmer de inte ens.

Vi bestämde oss för att hålla ihop idag och sitta lite avsides för att göra våra uppgifter och göra klart aktivitets beskrivningen. Vi båda tyckte det kändes gott att få komma bort och även att vara med varann. Vi lunchade ute idag istället för att äta på Estia.

Tommy sa imorse att han skulle avsätta tid för oss för att prata om våra deltagare och svara på våra frågor samt fylla i våra självvärderingar och detta skulle vi göra på lunch rasten. Strax innan lunch kom han och berättade att han precis skulle in på ett möte och att detta kommer bli försenat.

Kanske inte så viktigt för honom men vi känner en liten stress och vill gärna ha lite koll på vad han tycker om vårt jobb här på Estia.

Vår tankar snurrar nu eftersom han inte varit med oss på verksamheterna så skall det bli intressant vad han tycker om vår insats.

Vi själva är nöjda med det jobb vi gjort :) Med tanke på de förutsättningar vi har så ger vi oss själva ett högt betyg.

Våra fina helger tillsammans som vi gjort med alla upplevelser i de vackra miljöerna har gett oss massor av energi. Vi är så tacksamma för denna resan med allt den gett oss.

Annan kultur, massor av nya människor, fått se hur de jobbar med vårt yrke i ett annat land och mycket mer.

Vi i Sverige har det väldigt bra, vi har många förutsättningar som gör väldigt mycket möjligt för oss.

När vi kommer hem efter jobbet kommer vi lägga oss och sola på balkongen (40 grader) för att sedan ta en kall dusch och vila oss så vi är på alerten imorgon bitti för en ny dag på Estia och hoppas innerligt att denna värmen inte knäcker oss och att vi fått mer enrgi och kanske lite lust också..

Ha en toppen kväll nu så bloggar vi vidare imorgon!

Kram på er Carro/Jessica

Hej.

Vi hoppas att ni har haft en bra helg för det har vi. I fredags åkte vi och köpte biljetter till ön Poros som är en ö 2,5 timma ifrån Pireus hamn. Sedan stannade vi till på Lidl och handlade lite mat. Vi fick lite hemkänsla när vi gick runt där inne.
Väl när vi kom hem lagade vi mat och fortsatte vårt kollade på Sons of anarchy. Nu har jag sett till att Jessica är helt fast i serien också.

På lördagen vaknade vi runt 8 tiden och fixade iordning oss och tog metron till Monastaraki för att sedan ta tåget till Pireus. Vi var där vid ungefär kvart i 10 och båten lämnade hamnen 10.30 Vi tog varsin bänk uppe på däck då solen sken och brände på huden.
Efter 2,5 timme gick vi av färjan och möttes av denna söta och underbara ö.
Det var många hus och det låg tätt inpå varandra så vi bestämde oss för att gå uppför dessa trappor som var vid husen. Det var små gränder överallt.

Efter vi gått en stund så kunde vi se över till en annan sida av ön där den största stranden var. Men innan vi gick till stranden fortsatte vi gå i dessa gränder och kom tillslut ner vid hamnen. Vi strosade omkring och köpte frozen yoghurt och doppade fötterna i havet.
Super mysig ö, massa resturanger som låg precis vid hamnen och många turister, hörde svenska röster vilket var skönt.

När vi kollat lite i affärer och sådant bestämde vi oss för att gå till stranden, en man som arbetade i en affär sa till oss att vi var tvungna att ta bussen till stranden för det var hela 1 km att gå, vi fnissade lite och sa att vi går.

När vi kom fram till stranden var det inte så mycket folk, vi gick direkt och badade. Helt underbart, lite småkallt i början men sedan blev det ljummet.
Efter så låg jag kvar och solade medan Jessica hittade en skog där hon gick runt i.

Vi åt på en restaurang som heter Poseidon och vilken god mat!!

Hem gick båten 18.05 och då skulle vi åka med Flying dolphin som är en snabb båt och tar endast bara en timme tillbaka till Pireus hamn.
Vi satt på resturangen och klockan började närma sig kvart i 6 och vi tyckte det var konstigt att båten inte kommit och att det inte var något folk. Så vi gick och frågade och då sa damen att den inte gick ifrån denna hamn utan ungefär 500 meter längre bort. Så vi gick i raketfart och frågade på vägen och fick svar: ”den går härifrån”.
Vi båda tittade på varandra och sa- ” detta kan inte stämma”.

Det var vid hamnen där taxibåtarna stod uppradade och där privatpersoner hade sina båtar så det var svårt att tro att vår båt skulle komma dit, men det gjorde den. 15 minuter försent dök en grön snabb båt upp (bild kommer).

Vi klev in i båten och på insidan såg det ut som en flygplan, det var fyrasäten på varje rad och platserna var numrerade.
I början skrattade vi och tyckte det var kul att det gick snabbt men det tog inte lång tid då båda två mådde illa och bara var tvungna att blunda för vi mådde så dåligt.

Vi sa båda två att det är värt att åka färjan som går långsamt än att åka denna båt. Den guppade som bara den + att flying dolphin är nästan dubbel så dyr att åka med.

Idag bestämde vi oss för sovmorgon, det gick inte bra då vi båda vaknade innan kl 7.

Jessica tog en kort löprunda.
Vi har kollat på sons of anarachy nästan hela förmiddagen. Sedan vid 15 tittade solen fram på balkongen och vi la oss där en kort stund innan vi bestämde oss för att köpa vatten.

Det har vart en lugn dag idag vilket har vart skönt.
Nu är det endast 5 dagar kvar tills vi kommer hem.

Hoppas ni har det bra där hemma.

/ Jessica och Carro

Hej på er!!

Idag var vi med gruppen på Bocce och såg när de spelade (träning) och vi fick båda vara med och spela. Vi trodde vi skulle vara där över förmiddagen men vi spelade inte ens en timme för vi blev hämtade av en chaufför som antagligen bara kunde komma den tiden. Dåligt, men kul för deltagarna som var med. När vi kom tillbaka var det snart dags för lunch så vi båda gick och åt på en uteservering.

Efter lunch var alla förväntansfulla för en kändis skulle komma. Rafik Djebbour besökte Estia. Han är en känd fotbollsspelare som spelat i Greklands lag Olympiakos men spelar nu i Nottigham forest.

Alla deltagare plus personalen var helt saliga när han kom. Massor av jubel och fotografering fyllde lokalen. Tommy berättade sedan att knappt hälften visste vem han var men de jublade ändå :) charmigt tyckte vi. Tommy presenterade oss så vi skakade hand med honom och kände oss lite malliga...

Efter jobbet åkte vi till Pireus och köpte båt biljetter till helgens äventyr, vi åker imorgon bitti till Poros :) Vi har valt att uppleva så mycket vi bara kan och tycker att vi kan vila en annan gång..

Bilder kommer från denna dagen här nedanför och sedan kommer vi självklart visa upp bilder från ön Poros. Skriver igen på Söndag för vi har inte tillgång till nätet på vår tripp.

Ha en toppen helg och tack alla som följer oss

Puss och kram Carro och Jessica

Hejsan!!

Här kommer lite ris och ros till verksamheten Estia som vi jobbar på...

Till en början var vi båda fascinerade av hur omtänksamma deltagarna är mot varann och hur dem sammarbetar så personalen kom lite i skymundan.

Vi har valt att fokusera på dem som inte är anställda som personal utan på deltagarna när vi kom.

Nu efter 3 veckor är båda jag och Carro väldigt besvikna på hur vi blir bemötta och även hur dåligt insatt vår handledare är i vår plats och våra uppgifter som vi har.

Tommy är en super generös, trevlig och omtänksam men inte bra på att hjälpa oss med det som vi är här för! Vår uppgift är som ni alla klasskamrater vet att vi skall observera en deltagare och även göra en aktivitet.

Vi har valt varsin verksamhet och även varsin person med olika funktionsnedsättningar.

När vi nu börjar lära känna dessa personer och kommer med frågor är det ingen av lärarna som möter upp oss. Vi är förvånade över hur lite dem vet!! Tommy ser vi inte så mycket mer än när vi kommer och när vi går. Han tittar in som en uggla någon gång under dagen men mer än så är det inte. Vi tror det handlar om att han har väldigt mycket omkring sig, vilket gör det svårt för oss att ”besvära” honom. Han berättar gärna om Aten och allt vi skall se när vi är här, men vad det gäller att vara insatt i verksamheten (som vi vet att han är, han brinner för dessa personer) men är inte tydlig till oss när vi har frågor.

Nu till fakta!!!

Vi försöker båda två anstränga oss för att få kontakt med de ”lärare” som vi har i verkstäderna och det fungerar knappt! Båda kan engelska så vi tycker ju att dem skulle kunna anstränga sig lite för att förklara vad deltagarna pratar om och vad som händer under dagen. Nu tänker ni att det är vårt ansvar att ta reda på det och det gör vi också. Inte så lätt att fråga flera gånger om dagen om man inte känner sig väl bemött utan man blir ett besvär.

Rökningen som vi alla vet i Sverige är ju totalt förbjuden i närheten av deltagarna. På min arbetsplats får man inte ens lov att röka ens under rasten pga. att de personer vi jobbar med inte skall behöva stå ut med den lukten och många kan ju inte säga ifrån. Här röker dem precis utanför dörren så röken kommer in i verkstaden vilket är mycket ofräscht!

Vid ett par tillfällen har läraren i Carros grupp gått in med ciggen i verkstaden! Och på rasten röker de även inne i samlingsrummet. Detta gör att vi inte ens sitter där för det stinker verkligen. Vi känner självklart att både bemötandet och rökningen inte är ok!

Läraren i Carros grupp har inte koll på deltagarna. När hon frågar vart de som inte är där är någonstans så säger han vet inte eller frågar deltagarna. Hon fråga om de inte ringer och säger om de inte kommer, men han svarade att de gör det ibland och ibland inte.
Han går iväg från gruppen med jämna mellanrum och idag var det ”bråk” i gruppen när han var borta och när han kom berättade deltagarna vad som hade hänt och vissa grät, han sa några ord på grekiska och Carro frågade vad det handlade om och han tog sina cigaretter och gick igen. Så Carro fick sitta med gänget varav två grät och en var lite arg och läraren kom inte tillbaka innan det var dags för lunch.
Det är svårt när man kommer som praktikant och inte kan språket och inte får någon förklaring vad som händer.
Frågade honom efter lunchen vad som egentligen hände och då svara han; jag vet inte, det är bara så ibland.

Vi har även sett att många av deltagarna är understimulerade, de har bra förmågor och energi som de inte får utlopp för. Så vi båda passar på att göra vad vi kan för att de skall få stimulering på ett mentalt plan. T ex ser till att alla får en plats att göra aktiviteter och inte endast de som tar för sig på egen hand.

En sammanfattning av detta är att vi i Sverige har kommit långt på många plan och vi är båda glada över att vi gör vad vi kan när vi får praktikanter till våra arbetsplatser och även att vi blivit så väl mottagna på vår tidigare LIA.

Språket är givetvis ett problem. Hemma jobbar vi och läser om människor med grav kognitiv funktionsnedsättning och vi har lärt oss om alternativ kommunikation vilket vi skulle vilja tillämpa. Men denna målgrupp pratar på minst lika mycket som oss till och med mer men vi förstår ju bara enstaka ord, så vi försöker med kroppsspråk vilket har fungerat ok.

Alla är fysiskt fungerande så de behöver inga hjälpmedel.

Vi är idag på en LIA med personer som klarar av vardagen, jobba och de mesta med endast lite stöttning. De jobbar på och gör allt noggrant.

Japp detta var dagens ris : att röka inne och att de inte ser individen utan allt görs för hela gruppen (vilket är bra på ett vis men ändå inte) ja ni förstår säkert!  Och ris till bemötandet.

Men trots detta trivs vi kanon och vi har redan separations känslor för deltagarna som kommit oss varmt om hjärtat!

Till helgen blir det till att besöka ytterligare en ny ö :) Upplevelserna kan aldrig bli för mycket är mitt och Carros nya motto ;)

Ha en toppen dag nu så bloggar vi vidare imorgon.

Puss och Kram från Carro och Jessica

järngänget

Hej på er allihopa!

I Måndags så valde jag och Carro att vara i 2 olika verkstäder. Det har fungerat bra för oss båda två och vi trivs bra. Grupperna har accepterat oss vilket är bra.
Vi har även valt varsin person att observera, men det är inte enkelt med vår skoluppgift eftersom målgruppen inte stämmer med uppgiften. Givetvis kommer vi göra vårt bästa.
Det är varmt (31 grader) idag och trots detta måste vi ha täckande kläder på oss vilket är för oss alldeles för varmt. För Grekerna är dt inte varmt än utan de tycker att det är lite soligt J
Vi bestämde idag vilken aktivitet vi skall göra med de deltagare som vi observerar och vi är båda förväntansfulla över denna uppgift. Berättar mer om det när det närmar sig.

Här kommer lite foton från våra fina medarbetare från båda verkstäderna. Och även en bild på kocken som sitter vi sitt bord.

Ha en trevlig kväll!

Kramar Carro och Jessica

Makaron gruppen

Köksgruppen